Det snurrar i min skalle. Kaoz (med betoning på Z:t) som den där laserturken eller vad han heter skulle ha sagt! Sommaren är officiellt över och det har varit en så fin sommar. När jag kom hem så undrade jag om det hela hade varit en vacker dröm eller om det verkligen hade blivit av. Tyvärr blev det inte någon vilosemester direkt utan tvärtom. Hann med sjukt mycket på 3 veckor. Nu är man dock tillbaka och mitt i ett flyttkaos(z). Efter 5 kvällspass på raken så står det 6 dagar ledigt på schemat. Det lär behövas. Jag är dock lite paranoid, som vanligt. När allt går så där bra ni vet, det bara rullar på. Då undrar man vad som väntar runt hörnet? Hur sjukt det än kan låta så blir man ändå lite rädd. Jag njuter dock av allting. Som om det inte räckte med överraskningar för i år så fick ja reda på att jag blivit antagen till Specialistsjukskötersketutbildningen. Denna gången kändes det rätt och jag tackade jag JA. Förhoppningsvis så är jag Barnsjuksköterska inom sinom tid om jag inte ångrar mig och väljer att bli barnmorska ändå. Vi får se hur det går att jobba 100% och plugga 50%.

 

För övrigt så slutar man aldrig att förundras över saker och ting. Det känns som om vissa människor blir mer egoistiska ju äldre de blir. Kan det stämma? När man tänker efter så tänker många redan på sig själva i tidig ålder. Men det blir bara värre känns det som. Nåja. Som en fin människa alltid har sagt. "Selma, välj dina fighter. Alla fighter är inte värda att ta" Så sant som det är sagt. Ibland är det bara inte värt det. Till slut faller saker och ting på plats ändå :)