Första bilden är tagen med min pärla, på invigningsdagen, andra är från igår och den sista från frukosten imorse. Mysigt har vi det, det är säkert! Nu har resten fått ett förlängt kontakt och det var på tiden. Nu har jag jobbat bort 5 dagar av 8 i rad. Fort har det gått! Tycker om er ♥



o så var min lilla snutt o hälsade på

Idag invigdes våra fina rum på akuten. Ni kan se dem HÄR. Efteråt visade de denna video. Rysningar och tårar i ögonen. Små, små stjärnor. Ni är fantastiska!

"Pa pokaaaaazi te zube sine dragi. Misliti ce ljudi da si krezava" :)

Morning !

Vaknade en timma innan klockan ringde. Tänkte göra en kaka till kollegorna men självklart var grädden slut. Så det får bli imorgon. Dessa två Bajram-dagar har varit hur mysiga som helst. Igår fick jag i mig så mycket mat så att nästan magen sprängdes kändes det som. Tack ! Var så trött när jag äntligen fick lagt mig men så kom jag på att kika lite på 112 avsnittet som sändes igår i mobilen. Jag vet inte riktigt vad som händer med mig men vi snackar adrenalinrus och rysningar i hela kroppen när jag bara kollar på det. Kallas det att man brinner för något? Ha, då brinner jag väl för det !!! Sen i slutet "i nästa avsnitt" såg jag våran Dr Martin och en unge som gallskrek. Välkommen till våran verklighet :) så från och med idag och några veckor fram får ni en inblick i våran verksamhet kl 20.00 på 7an (annars finns alla avsnitt på tv4play)! Hoppas att de har speglat den väl annars är det inte kul! Nu blir det lite frukost, diska och sedan mot Barnakuten för ett kvällspass .

Jag passar i grönt, alltså !

Eftermiddagen spenderades med en kollega, hennes vän och lilla bebis. Lite Ikea och lite stan. Fick med mig två nya plagg, träningskläder, och sen var det bara att inviga dem. Trodde att jag skulle kräkas efter att jag kört TRX:en när jag kom hem från gymmet. Har köpt den nu äntligen och den hänger på dörren och påminner om träning hela tiden. Bra skit!





.. o sen somnade han och jag smälte ..





Här är the thing. TRX !

Pengarna rullade UT som de skulle, jag trotsade min höjdskräck och tog trapporna upp till halva eiffeltornet, hiss andra delen, såg bosniska flaggor och halsdukar överallt, gick tusentals steg varje dag, smugglade ut ost från landet med hjälp av en flörtande fransman i tullen (höll på o kräkas när han öppnade påsen med ost samtidigt som han log, haha highlight moment), vandrade mitt i natten, höll på o missa flyget hem (panik på riktigt!!) osv osv. Behöver jag skriva att det var fantastiskt och oförglömligt? Nej! Staden var verkligen WOW. Note to myself: inhandla en fet systemkamera till nästa resa :)

Oj! Det har nästan gått en hel månad sedan jag uppdaterade senast. Kan inte hela vintern flyga förbi så att det kan bli sommar igen? Fast jag gillar ju vintern trots allt. Snön, kylan, allt. (Är rädd för att jag kommer få ångra den sista meningen) men det är bara att anpassa sig. Om det inte blir en skidresa detta året så har jag rest klart för i år. Nästa år väntar nya äventyr och jag längtar redan. Det har hänt en hel del under denna månad. Mitt liv är verkligen färgat med en massa färger under bara en dag.

På jobbet är jag så professionell som möjligt. Förklara, trösta, vägleda, avleda, ansvara, lyssna, vara en trygghet, en förebild, försöka, lyckas, misslyckas, vinna o förlora. Allt och mycket mer. Hemma är jag en vanlig Selma som aldrig kommer att bli vuxen känns det som ibland. Missförstå mig rätt. Jag är en vuxen individ och jag anpassar mig till olika situationer men den lilla flickan inom mig kommer alltid att finnas där. Jag har hunnit med att åka till Paris och ha en oförglömlig vecka där med massa turistande, mat, kort osv. Jag har även förlorat ett barn mitt framför mina ögon. Mitt liv är färgat som sagt.. svart, vitt, rosa. Det tog tid att komma över det sistnämnda. Ett tag kunde jag inte sova utan att jag såg dessa vackra hjälplösa ögon som med blicken bad om hjälp, framför mig. Att befinna sig i bubblan då man inser att man gjort allt och barnet är borta är obeskrivligt. Mitt i detta kaos är jag en gråtande skit på akutrummet som är så stolt över att jobba med det jag gör. Att göra skillnad. Att vinna och förlora... Det är det som gör livet värt att leva och som får en att inse vissa saker. Att acceptera är det gyllende ordet om man vill överleva. Det kommer att ta tid men man vänjer sig vid allt. Jag är lycklig över att jag är en av dem som står på akutrummet och gör allt för att rädda ett liv, en blivande stjärna. Ibland känns det som att man är med i ett program som man själv tittar på men sedan inser man att det är ens verklighet.

Nu har ni fått en uppdatering. Imorgon blir det jobb och sedan handbollsmatch mellan Sverige och Bosnien. Ta hand om er och godnatt .

Just shoot for the staaaars if it feels riiiight! Älskar den låten! För övrigt så har jag ledigt veckan ut och jag är mer strukturerad än vad jag har varit på länge. Igår gick dagen åt att bara vara.. tränade även på kvällen. Idag vaknade man tidigare än man behövt. Tvättade från kl 8 till 12. Blev träning ikväll med. Det är verkligen skönt att veta att man inte behöver göra något allt förutom det man vill.

Det har även hänt en del jobbiga saker runtomkring. Ibland har jag en förmåga som jag inte kan beskriva. För några dagar sedan hade jag en jobbig natt. Jag drömde mardröm efter mardröm och var helt knäckt när jag vaknade. En av dem var att en bekant förlorade sitt barn. Allt var så verkligt.. När jag samma dag hörde av mig till henne och frågade hur det var så berättade hon det jag absolut inte ville få bekräftat. Hon förlorade sitt barn i 4 månaden. Jag blev helt tom. Jag drömde ju det... Sedan händer mycket med folk runtomkring och ni som känner mig vet hur jag är. Jag påverkas av det på ett eller annat sätt, även om det inte handlar om mig. Jag såg en dokumentär som är inspelad på sjukhuset där jag jobbar. Barn med cancer heter den och alla borde se den, vare sig man jobbar med barn eller inte. Ni kan se den HÄR . Tårarna rann verkligen men den var värd det. Man måste påminna sig själv ibland. Det räcker med att hälsan finns där, resten löser sig.

Godnatt ♥




Jag har världens bästa jobb, ännu en gång . Så tacksam över allt !

En kollegas lilla bebbe. Så fin och mysig !

Jag och Ervo, den enda stackaren som ville vara med på bild utan tvång :P .. nedan ser ni en som inte ville :



Love ♥

I två dagar har min näsa varit som en rinnande kran. Ovanligt? Inte alls! Men det är bara att gilla läget. När man kramas med kollegans sjuka dotter och hon lägger sitt huvud mot mitt bröst så kan man inget annat än att (smälta) bara lägga sin kind mot hennes. Underbart söta, barn! Många som är snorisar på jobbet nu också. Dessa (underbara, fina, söta, gulliga, roliga & mysiga) ungar va!! Men vad gör man inte.. För övrigt så har det varit fullt upp. Överraskningsmiddag, reunion med hela laget (sjukskrivna som studerande som mammalediga), släktträff osv. Mycket mysigt! Nu är det 4 pass kvar och sedan är det semester 1 vecka igen :)