Imorse rullade det på. Och det fortsatte att rulla resten av passet ...om det gjorde! Nu har säsongen officiellt börjat, den där jobbiga perioden på året. Massa ordinationer, blodprover hit, blodprover dit, ambulanser, akutrum efter akutrum, inhalationer, kramper, kräkningar, fulla väntrum osv. You name it! Stackars små barn som måste gå igenom allt detta men vi hjälps åt och vi är så bra på det! Ibland får jag ett sånt jag-är-så-stolt-över-er/oss ryck. Om ni bara visste vilket jobb vi egentligen gör. Man kan inte annat än att bli stolt som sagt. Bortsett från allt detta så är jag trött som en gris. Detta väder dödar mig inifrån och ut. Mörkt när man går till jobbet, ännu mörkare när man går hem. Är det meningen detta... och sen att det bara är början på vintern, eller? Lord...

 

Min hjärna jävlas sönder med mig till råga på allt. När jag lägger mig så börjar den gå på högvarv tills jag till slut somnar av ren utmattning känns det som. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att koppla bort vissa saker. Jag som annars är så bra på det!? Jag vet inte.. det enda jag vet är att allt kommer att falla på sin plats. Allt kommer att bli bra till slut. Men frågan är bara när. Jag har stora planer framför mig, stora planer för mig själv till och börja med men vi får se vad Du har för planer för mig.

 

Klockan ringer om 4,5 timmar, återigen. Nämnde jag ordet trött? Godnatt.