I natt träffade jag finaste pappan på jobbet. Inte bara utseendemässigt utan också beteendemässigt. Han hade lämnat en sovande fru hemma medan han tog med sonen till sjukhuset själv. Jag kan inte beskriva hur underbar han var mot sitt barn. Klockan var väl 02 och hans tålamod var starkare än något annat. Allt detta utan att själv veta om det. Egentligen gjorde han inget speciellt men hans sätt att vara på var bara speciellt. Det fick han höra innan han gick hem också och jag hoppas att han redan vet det jag berättade för honom. Eftersom att jag har vuxit upp utan min pappa så blir jag alltid så rörd när jag ser sånt här. Jag blir varm i hela kroppen av att se pappan som tar ansvar, älskar och tar hand om sitt barn på bästa möjliga sätt. Det finns nog inget finare. Jag längtar så... Jag längtar efter att rätt man skall ställa frågan och i framtiden bli en del av allt detta vackra som väntar samt vägleda och bli en förebild åt våra framtida barn. Inshallah. Vilket tema... jag skall upp om 4,5 timmar och jag sitter och skriver om världens grej. Jag kan fortsätta till imorgon om det är så men nu kallar sängen trots allt. To be continued helt enkelt. Godnatt.