- Izmedju neba i zemlje .
Jag är hopplös på att logga in här och varje gång jag gör det så undrar jag varför. Men jag antar att det är en liten vana. Som vanligt så händer det en hel del här. Ni som är flitiga med att läsa tidningen (gp) så har ni säkert läst om hur nedskärningarna inom SU drabbar Barnakuten. Både i form av att var tredje läkare slutar och även i form av att vi är 12 st som har vikariat till sista januari och det är anställningsstopp, pengarna är slut och folk får inte förlängt. Det har varit rent ut sagt skit att vänta, tänka och inte kunna sova pga detta. Inte bara för att man älskar sitt jobb utan även för att man inte förstår hur de högt uppsatta tänker. Det är barn det handlar om och det är ju barnsjukhus som de ska satsa på kan man tycka men nej. Istället skär de ner .
Innan jag sökte jobb på akuten så sökte jag till en akutvårdsavdelning som ligger en dörr ifrån akuten. Chefen tyckte att jag var för ung och att jag behövde lite kött på benen, det blev inget där. Nu fick jag dock chansen. Akuten och akutavdelningen ska göra ett utbyte, i form av att en personal från varje ställe byter med varandra. Chefen från avd ville ha in mig dit och jag fick ett förlängt kontrakt. Jag kan inte beskriva lyckan över att man får vara kvar. Den är enorm. Samtidigt så lider jag med mina kollegor som fortfarande inte vet någonting. Jag vet att ni kommer få stanna (vi/ni är halva personalstyrkan) men det är inte i de banorna man tänker just nu. Min bredvidgång på avd 330 har i alla fall sakta börjat men det är nästa år som jag börjar där på riktigt. Ska vara där i ca 4 månader och sedan tillbaka till akuten igen. Det är väldigt mycket som jag ska lära mig återigen men det är jag glad för. Jag har dock redan börjat sakna mina pärlor, speciellt en person som började storgråta när hon fick reda på att jag inte skulle vara där på ett tag. Fina, fina människa. Men ni finns bara en dörr ifrån mig ♥ .
Har även hunnit att åka ner till Skåne och ha en fin helg med många andra. Vi var även på Mirza Soljanins konsert. Jag har totalt missat honom och hans låtar. Han är ju bra! Det var dessvärre en halvtom lokal men trevligt ändå! Vi bodde på hotell och restaurangen där hette "Selma". Fint! Och detta var för två helger sen. Tiden alltså ... Snart 2012 .
Innan jag sökte jobb på akuten så sökte jag till en akutvårdsavdelning som ligger en dörr ifrån akuten. Chefen tyckte att jag var för ung och att jag behövde lite kött på benen, det blev inget där. Nu fick jag dock chansen. Akuten och akutavdelningen ska göra ett utbyte, i form av att en personal från varje ställe byter med varandra. Chefen från avd ville ha in mig dit och jag fick ett förlängt kontrakt. Jag kan inte beskriva lyckan över att man får vara kvar. Den är enorm. Samtidigt så lider jag med mina kollegor som fortfarande inte vet någonting. Jag vet att ni kommer få stanna (vi/ni är halva personalstyrkan) men det är inte i de banorna man tänker just nu. Min bredvidgång på avd 330 har i alla fall sakta börjat men det är nästa år som jag börjar där på riktigt. Ska vara där i ca 4 månader och sedan tillbaka till akuten igen. Det är väldigt mycket som jag ska lära mig återigen men det är jag glad för. Jag har dock redan börjat sakna mina pärlor, speciellt en person som började storgråta när hon fick reda på att jag inte skulle vara där på ett tag. Fina, fina människa. Men ni finns bara en dörr ifrån mig ♥ .
Har även hunnit att åka ner till Skåne och ha en fin helg med många andra. Vi var även på Mirza Soljanins konsert. Jag har totalt missat honom och hans låtar. Han är ju bra! Det var dessvärre en halvtom lokal men trevligt ändå! Vi bodde på hotell och restaurangen där hette "Selma". Fint! Och detta var för två helger sen. Tiden alltså ... Snart 2012 .
"Pa pokaaaaazi te zube sine dragi. Misliti ce ljudi da si krezava" :)
Kommentarer
Trackback