♥ LYCKA, LYCKA, LYCKA ♥

Denna gången ska jag inte sitta på ett hotell i Bosnien och lyssna på konserten över telefon. Ingen resa i världen kommer före denna helg. Jag är så himla glad o folk kommer tro att jag går på något dessa 8 veckor fram. Gud!

56 days to go :)

summer 2009.

Denna fick jag sjunga för småttingarna under tiden som jag inhalerade dem. Vilka sötnosaaar! Först gallskriker de och sen tittar de på mig som om jag vore knäpp när jag sitter där och sjunger o klättrar med fingrarna i luften, haha. Bara de inte gråter så är jag nöjd. Ännu en lärorik dag med en massa patientfall, reflektion med läkaren ang patientfallet igår osv. Blev även släppt lite tidigare idag och det passar ju bra då jag börjar tidigt imon. Godnatt mina vänner :)

Nu är jag redo för ett kvällspass. Ha en fin dag allihopa :)

Avrundade denna långa dag med ett 112-på liv o död avsnitt. Som om det inte räcker med akutsjukvård! Nu är det extra kul att titta då man träffar på ambulanspersonalen i serien in real life, på jobbet. Jag kan även inte sluta förundras över mina fantastiska kollegor. Idag fick vi in ett mycket akut sjukt barn och vilket jobb de gjorde va! Efter många om och men så överlevde bebisen. Tack gode Gud! Jag fick ta hand om föräldrarna och försöka att snappa upp allt som hände omkring. Vilken kunskap!! Som ni märker så är jag totalt fascinerad av allt som har med mitt jobb att göra och jag bara älskar det. Fick även lite feedback från min ssk som jag går bredvid och jag säger bara tack. Tack tack tack, jag blir så glad! Hade även en bosnisk pappa med sitt barn som patient. Haha varje bosnie är lika rolig, bara de ser min skylt så börjar de prata bosniska med mig. "Selma?! Odakle je Selmaaaa?" Denna farsan var riktigt klockren och jag hoppas att man inte hörde mitt skratt ut i väntrummet, för det var en riktig show där inne. Lilla, lilla skrutt :).

Nu är det snart läggdags, godnatt ♥

Ögonen pluppar nästan ut på mig så excited jag är. Här på första dagen av ambulanspraktiken förra året. När man är ny på ett ställe så är toaletten den bästa foto-platsen. Bara ni som varit i samma situation vet vad jag snackar om, ni andra tycker bara att jag är för mycket (haha) men om ni bara visste. Adrenalin people! Jag säger som Zlatan skulle ha sagt, Jao va ska man sajaa ... ;)

Det var rena rama showen på plats hemma innan Bosniens bidrag skulle visas. Internet lade av 3 gånger under en timme och 5 minuter innan han skulle sjunga så blev det error. Jag svor som en liten zigenare och det löste sig till slut. Låten var en stor besvikelse första gången men nu, efter att ha lyssnat på den ca 14 gånger, så gillar jag den! Ni hittar en bra version HÄR.



Nu jobbar jag fyra dagar i rad och jag gillar det !!

.. osim bola .

Flashbacks från förr. Flashbacks från tiden då jag nuddade botten flera gånger dagligen och det var min vardag. Från tiden då jag levde i hopp om att du, på något sätt, skulle hitta vägen tillbaka - tillbaka till mig. Jag väntade. Men under tiden insåg jag att du var borta. För alltid. Du skulle aldrig mer hitta din väg tillbaka, aldrig mer skulle du komma tillbaka till mig. Timmar, dagar och veckor gick. Månader utan dig. Du var långt borta. Under tiden försökte jag finna en mening. En mening som jag än idag inte funnit men som jag en dag kommer att finna. Varför? Många och ännu fler frågor. Obesvarade sådana. Tiden gick och år efter år blev historia. När man befann sig mitt i det hela så kunde man aldrig tro på en bättre tid. Man trodde aldrig att man skulle kunna leva vidare. Det svarta hålet var det enda man hade. Men tiden går, min ängel. Det fanns en tid då jag önskade att jag kunde vrida tillbaka den, stanna den. Men viljan räckte inte till - tiden fortsatte att gå. Det visade sig vara det bästa, för oss allihopa. Hur mycket jag än ville vrida tillbaka den så envisades den med att ticka på. Men den blev min räddning. Nu sitter jag här, nästan åtta år efteråt. Videobandet i huvudet spelas om och om igen. Tårarna rinner men de där krampaktiga gråtattackerna är inte längre en vardag. De är över, för längesen. Jag har accepterat. Minnena, de kommer aldrig att försvinna. Bilden av ditt ansikte bleknar aldrig, utan den är bara en tanke ifrån. Kärleken, den obeskrivliga och gränslösa kärleken är lika stark som den alltid har varit. Du lämnade mig aldrig helt - du finns i mitt hjärta. Du är mitt hjärta.

Jag älskar dig ♥

Vilken dag! Man kan inte annat än att älska den. Solsken, ledighet, goda nyheter i form av att min bästa vän fått jobb osv osv. Love it !! Imorgon blir det ett kvällspass med mina småttingar och jag ser fram emot dagen. Kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att saker och ting skulle bli så här. Tacksam är det rätta ordet!

 

Sista veckan i november packade jag min väska och flög ner till Tyskland, närmare bestämt Dusseldorf. Idolen skulle uppträda och jag ville vara på plats. Det var den bästa händelsen, på länge. Jag blev insläppt backstage och det var en av sångerskorna som drog upp mig på scen efter konsertens slut. Där stod jag med de andra medlemmarna, utanför dörren där han befann sig. Galet!! Ännu mer galet är att vi är släkt med hans manager som var så pratglad o nyfiken på alla släktband. Fick en pratstund med Merlin också och innan vi sa hejdå gav han mig ett rött äpple. Det står fortfarande i köket, helt skrynkligt. Dagen innan jag fyller år så uppträder han i Stuttgart, vi får se hur det blir med det. I maj drar vi i alla fall till Dusseldorf igen, denna gången med en svensk o en bosnisk flagga ♥ .

Snart är det vår, snart .