Just nu känner jag mig som världens mest vilsna själ. Det är så mycket som man vill göra men jag vet inte riktigt hur det ska gå ihop. Jag vet inte var jag ska börja. Jag vill åka utomlands under en längre period men var? Med vem? En gammal vän sa en gång " Selma, man kan kasta dig var som helst i världen och du skulle ändå klarat dig ". Så är det också. Jag skulle kunnat packa en väska och bara åkt iväg för sån är jag. Spontan. Självklart skulle det varit jobbigt men det skulle gått över, som allt annat i livet. Jag vet inte.. befinner mig nog i en situation där jag själv inte vet vad jag vill. Och om jag inte vet så kan ingen annan heller veta. Antar att det bara är att vänta ut denna storm tills den vänder, på egen hand. Det enda jag vill ha är vägledning...

Denna veckan har jag jobbat sju pass. Behöver jag skriva att jag är helt slut? Det brast även på jobbet idag. Ni vet när man inte kan kontrollera sina känslor en tusendels sekund och den sekunden blir droppen. Ja.. så är det. Som tur var så var en fin människa i närheten och gav mig den jag behövde just då. En kram och många fina ord och råd. Tack ♥ . Allt kommer att falla på plats, snart .

InshAllah .