Jag har jag insett att man kan vara snäll. Man kan vara tusen gånger så snäll och framstå som dum och svag bara för att man tar hur mycket skit som helst. Jag insåg även att jag är snäll, tusen gånger så snäll men jag är inte personen i beskrivningen ovan. Sedan barnsben har jag lärt mig att behandla människor exakt så som de behandlar mig. Jag lärde mig att bra människor ska få tillbaka tio gånger mer än det som de givit mig. Jag lärde mig att även att om människor behandlar mig illa så ska jag aldrig sjunka till deras nivå, hur vidriga de än är. Människor som inte behandlar mig väl, sårar mig osv osv är inte ens värda en bokstav, allra minst något annat. Det har gått bra hittills men ibland börjar man faktist undra. Ibland får man verkligen ta sig i kragen och visa vart skåpet ska stå! Det värsta jag vet är när någon försöker får mig att framstå som en, rent ut sagt, idiot. Vissa människor behöver verkligen sättas på plats, speciellt om de tar sig friheten att framkalla dessa känslor hos den andra personen. Det handlar inte om att man tar åt sig utan det handlar om att man inte beter sig hur som helst mot andra. Denna gången var jag din boxningssäck. Nästa gång, när du blir någon annans säck så kommer en väldigt vacker bild utav mig, typ den här nedan, speglas upp i ditt fina huvud och du kommer att tänka på mig. Nek ti ga onda sukne, ma onako hinjski - bas po zasluzi.

Sådär ja, nu har jag avreagerat mig och detta blev en fjärt i rymden. Tänk vad bra det är att ha en blogg ibland. När man skrivit ner det så försvinner det. En prutt i rymden, som sagt. En stinkig sådan. Sov gott mina fina!