Det känns som att jag har blivit överkörd av en lastbil. Hela min kropp värker och tempen är bara 38. Sedan slår det mig, hur kan ungar med 39.5 i temp springa runt och leka?! Oh, jag orkar inte! Det är det minsta jag behöver just nu. Imorgon ska man vara på jobbet 06.45. Pigg och glad och frisk för man sjukanmäler sig inte en söndag, bara om man är döende, eller nåt. Ligger i 210x210 cm sängen och lyssnar på min idol som har gjort det igen.

 

 

Jag säger bara Kosevo 2015. Då kommer ja stå där mitt bland tiotusentals andra människor och sjunga hela natten lång. På tal om inget. Hur vanligt är det att man längtar till saker så mycket att man glömmer att leva i nuet? Ofta slår den tanken mig. Livsfarligt är vad det är. Man längtar och längtar och verkar inte se något annat. Jaja, nu längtar jag till 11 juli då första antagningen till högskolan kommer. Då kommer jag, på ett ungefär veta hur mitt liv kommer att se ut de kommande 1-2 åren. Förhoppningsvis så blir det som jag tänkt. Annars får jag tänka om. Nu kallar denna säng i världsklass. Jag är kär i den! Dock så har den varit väldigt stor de senaste 11 dagarna. Mannen är i Brasilien och hejar fram våra kära landsmän som ikväll spelar ännu en viktig match.

 

7 dagar kvar. På tal om nedräkning. Dolazi kuci vise! :)