Egentligen borde jag boka resa just nu men jag orkar verkligen inte. Vi åker nästa vecka och ingen vet vart ännu. Bra där. Första gången som det är så här i sista minuten - bokstavligen. Nog om det. Jag är just hemkommen efter ett kvällspass på jobbet. Precis när man äntligen fick komma ut för att fika (19.50) så blev det larm. Konstigt nog så slår adrenalinpåslaget ut allting och även hungern. Plötsligt står man där men en dålig unge och blir stående i 2 h. Just i denna situationen som är man så lycklig över att ha de rätta personerna vid ens sida. Tack och lov för det säger jag bara! Ni är bäst!

 

Jag har varit ledig 1 dag på 10 och i morgon är det dags att vara ledig igen. Tack för det också! Välbehövligt. Byter ämne totalt och kommer in på tanken som slog mig idag när jag tog hand om en familj. Ett par som precis blivit nyblivna föräldrar söker med sin nyfödde. Mamman gör allt och pappan sitter bara där som ett fån och är totalt ointresserad. Kan det verkligen vara så här är min fråga och HUR kan det vara så här? Hjärtat svider, på riktigt. Man ser den här underbara varelsen till mamma och så ser man andra halvan, helt oladdad. Kanske är det lätt för mig att predika när jag varken har barn eller är gift. Fast man insåg verkligen hur olika de var och ännu en gång så undrar man. Dras plus till minus?