Dessa två låtar är på repeat. Så BRA! Speciellt snubben James (2.48 !!). Hur bra röst kan man ha på en skala?

Lediga dagar går med hastigheten av 110 km/h men det har varit tre soliga och helt underbara dagar som utnyttjats till max. Nu väntar fem kvällspass på raken, igen. Från och med nästa vecka så börjar mitt schema se lite mer normalt ut. Som jag längtat! Idag cyklade jag en lång sträcka på 2.5 h. Min kropp gör ont. Imorgon kör vi hårt på gymmet innan jobbet ändå. Kompis, det går bra nu.    

---

Ännu en vecka som bjöd på 6 långa arbetspass. På raken såklart. Självförvållat eller inte så tar det på krafterna. Nu väntar tre lediga dagar tack o lov. Tänkte på en sak tidigare under kvällen. Hur många tankar hinner gå genom huvudet under tiden man diskar egentligen? Flera hundra tror jag. Beror ju självklart på hur mycket disk man har också. Skämt å sido. Igår hostade en unge på mig. Mina reflexer är bättre än bäst annars men igår hann jag inte så ja, gullet hostade mig rakt i ansiktet. Tack! Nu har jag ont i halsen. Otippat? Not so much. Behöver smärtlindring tror jag. Fet träningsvärk efter löpningen igår också. Aj aj aj ynklig Selmus.

 

Summa summarum : Det är nyttigt med disk och träning ger färdighet...och muskler! Men först får man lida pin.

Nu film. Letters to Juliet.

Just nu vill jag vill skrika av glädje. Skyller på lyckoruset som infinner sig då och då helt utan anledning egentligen. Tröttheten och huvudvärken får mig snart att vilja göra samma sak, dock...

 

Hej förresten! Det var längesen jag uppdaterade nu. Ibland skulle man vilja dra i bromsen och stanna det hela lite men tiden har ingen handbroms utan den rullar på (snart mars för Guds skull!!!). Senast jag skrev så var det innan resan ner till Sarajevo. Tänk vilken minnesvärd vecka vi fick där nere. Det var det bästa på länge, actually. Snö, sol, skidor, familj, nya människor och god mat. Kunde inte ha blivit bättre alls. Längtar redan till sommaren. Jag är inte människan som planerar långt i förväg men nu börjar det gå bättre och man vågar planera mer. Inte likt mig alls men vi får se. Egentligen finns det så mycket att skriva men meningarna hittar inte riktigt sin väg ut från fingertopparna. De stannar upp, ångrar sig och vänder tillbaka lika fort.

 

Jag kom in på ambulansutbildningen, återigen. Ännu en gång tackade jag nej och jag kan inte sluta att förundras över hur saker och ting kan ändras över tid. För inte så längesen så var det ett av målen. Men nu finns det andra, mycket större, mål framför mig och jag blir varm i hela kroppen bara av att tänka på det. Hursom, på jobbet går vi på knäna ena veckan för att sedan få lite tid och rum för att stanna upp och faktist kunna ta det lite lugnt. Jag har börjat handleda en annan sjuksköterska och det känns speciellt. Jag är inte grön (helt ny) längre. För ett tag sedan var man ju själv den som behövde handledning. Två år har redan gått sedan dess. Fritiden spenderar jag på att göra människor i min omgivning glada, träffa vänner och deras barn. För varje dag som går så inser jag mer och mer vad som är det viktigaste i livet. Familj. Allt annat är övergående. Jag är omringad av små söta, runda och goa magar hela tiden och det är så mysigt. Man kan inget annat är bli lycklig när man ser dem. Så, nu är det dags att krama kudden. Klockan ringer 05.00. Pass två av sex denna vecka. Tur att man älskar sitt jobb, kollegorna och alla dessa små hjältar som besöker oss varje dag.

Godnatt ♥