- 88 .
♥
- 11/ 9 .
I natt vaknade jag kl 03 av att jag försökte att fly ifrån en stor spindel bredvid. Självklart var det en dröm men så hemskt. Hur kan drömmar alltid vara så fruktansvärt verkliga? I morse ringde klockan 05.00. Segheten som uppstår när man inser att detta är första tidiga passet sen man kom hem från USA (2 veckor sedan). Vissa är inte gjorda för att vakna den tiden säger jag bara, haha. Lugn morgon tills det första larmet kom. Det går inte att beskriva adrenalinpåslaget som aktiveras när man står på akutrummet och väntar in en dålig patient, ett dåligt barn. Hur cool och dämpad man än ser ut att vara så är det alltid lika nervöst. Det gick bra, vi är bra !! Jag kommer aldrig att sluta förundras över mina grymma kollegor och stället som vi jobbar på. Jag måste ha världens bästa jobb! Idag var en sån där typisk dag där alla föräldrar var nöjda och tacksamma. Barnen var de duktigaste som vanligt. Man får så mycket tillbaka när man tänker efter. Inga pengar i världen kan ersätta det.
På tal om pengar så fortsätter de att rulla ut. Jag har ju planerat in en semester nu i helgen också så i dag bokade vi och det blir varma Turkiet i en hel vecka. Ser så fram emot det. Efter denna resa så får jag lugna mig lite. Men så gött det känns allt detta! Nu är ögonlocken tunga, "tyngaste" som den där Fadji skulle ha sagt. Efter att ha jobbat från 06.45, kommit hem 18.30, diskat, lagat mat och städat så räcker det för idag. Upp 05 i morgon igen.
Godnatt :)
- Love the way you lie .
I dag den 8 september är det exakt två år sen som jag satte min fot i ambulansen för första gången. Två år sen jag fick bästa handledaren och finaste gröna kläderna. Två år sedan jag bara hade detta som mål. Igår ringde de från högskolan för att erbjuda mig en plats till Specialistsjuksköterskeutbildningen (ambulans). Tänk så mycket som kan hända under två år. Efter många om och men så fick jag med sorgsna fingrar knappa in ett mail och tacka nej till platsen. Detta var ett av målen men inte just nu. Det är inte alls samma sak som för två år sedan...
Vi människor är en speciell skara.. när vi får det som vi velat ha så länge så vill vi inte ha det längre. Saker och ting är inte som de verkar. Man får se sig omkring och se och nöja sig med allt bra som finns framför näsan på en istället.
Tack för att du fortfarande vägleder och skyddar mig från det som inte är bra för mig.
- Izmedju neba i zemlje .
Nu ger jag upp detta, på riktigt.
... och favoritmånaden har precis börjat. Välkommen september, den värsta månaden av alla .
" u Bozijim je rukama, sine .."
