Det känns som att jag har blivit överkörd av en lastbil. Hela min kropp värker och tempen är bara 38. Sedan slår det mig, hur kan ungar med 39.5 i temp springa runt och leka?! Oh, jag orkar inte! Det är det minsta jag behöver just nu. Imorgon ska man vara på jobbet 06.45. Pigg och glad och frisk för man sjukanmäler sig inte en söndag, bara om man är döende, eller nåt. Ligger i 210x210 cm sängen och lyssnar på min idol som har gjort det igen.

 

 

Jag säger bara Kosevo 2015. Då kommer ja stå där mitt bland tiotusentals andra människor och sjunga hela natten lång. På tal om inget. Hur vanligt är det att man längtar till saker så mycket att man glömmer att leva i nuet? Ofta slår den tanken mig. Livsfarligt är vad det är. Man längtar och längtar och verkar inte se något annat. Jaja, nu längtar jag till 11 juli då första antagningen till högskolan kommer. Då kommer jag, på ett ungefär veta hur mitt liv kommer att se ut de kommande 1-2 åren. Förhoppningsvis så blir det som jag tänkt. Annars får jag tänka om. Nu kallar denna säng i världsklass. Jag är kär i den! Dock så har den varit väldigt stor de senaste 11 dagarna. Mannen är i Brasilien och hejar fram våra kära landsmän som ikväll spelar ännu en viktig match.

 

7 dagar kvar. På tal om nedräkning. Dolazi kuci vise! :)

 

 

Egentligen borde jag boka resa just nu men jag orkar verkligen inte. Vi åker nästa vecka och ingen vet vart ännu. Bra där. Första gången som det är så här i sista minuten - bokstavligen. Nog om det. Jag är just hemkommen efter ett kvällspass på jobbet. Precis när man äntligen fick komma ut för att fika (19.50) så blev det larm. Konstigt nog så slår adrenalinpåslaget ut allting och även hungern. Plötsligt står man där men en dålig unge och blir stående i 2 h. Just i denna situationen som är man så lycklig över att ha de rätta personerna vid ens sida. Tack och lov för det säger jag bara! Ni är bäst!

 

Jag har varit ledig 1 dag på 10 och i morgon är det dags att vara ledig igen. Tack för det också! Välbehövligt. Byter ämne totalt och kommer in på tanken som slog mig idag när jag tog hand om en familj. Ett par som precis blivit nyblivna föräldrar söker med sin nyfödde. Mamman gör allt och pappan sitter bara där som ett fån och är totalt ointresserad. Kan det verkligen vara så här är min fråga och HUR kan det vara så här? Hjärtat svider, på riktigt. Man ser den här underbara varelsen till mamma och så ser man andra halvan, helt oladdad. Kanske är det lätt för mig att predika när jag varken har barn eller är gift. Fast man insåg verkligen hur olika de var och ännu en gång så undrar man. Dras plus till minus?

Denna vecka kan sammanfattas med fyra ord: Akut, Liv eller död. Galet! Under dessa dagar så har man haft dåliga patienter. Till och med vuxna. Då blev man livrädd kan jag lova. Barn är man ändå någorlunda bra på nu men vuxna...! Adrenalinpåslag till max säger jag bara. Det mest intressanta var att allting fungerade så himla bra på alla dessa situationer. Flöt bara på! När det äntligen var fredag och man hade slappnat av efter jobbet så trodde man att det var det för denna vecka, men nej. Jag kan säga så här. Jag räddade praktiskt taget livet på en vilt främmande människa. På riktigt. Mer kan jag inte skriva här. Allting gick så fort att man själv inte ens hann att reflektera över något. Som sagt, det gäller att agera NU och att agera överhuvudtaget är kanske det viktigaste. Många gånger finns det inget som heter sen. Skakade som ett asplöv och kunde inte sova på halva natten efter händelsen. Analyserade varje liten detalj om och om igen. Det viktigaste är att det gick bra.Tack Gode Gud!

 

Igår hade vi Reunion med gamla klassen. 10 år har redan gått och det är skrämmande! Ingen hade ändrats så mycket och vi hade en riktigt bra kväll. Tack för det! Annars har man försökt att plugga men det underbara vädret gjorde det hela svårare än någonsin. Det får gå!

I morgon är det måndag igen och veckan bjuder på 6 dagars pass. Halleluja, not! 10 dagar kvar! :)

Idag kunde det gått illa, riktigt illa. För varje dag som går så inser man hur viktigt det är med kommunikation. Nederlaget som kan komma om det brister där kan leda till döden, bokstavligen. I miljön som jag vistas i handlar det ibland om sekunder. Agera NU. Dramatiskt jag vet, men så är verkligheten hos oss. Stunder som dessa tackar man Gud för att man har de rätta människorna vid sin sida och för att man litar på sin magkänsla. Den där magkänslan! Tänk hur mycket den kan berätta för en egentligen. Ibland vet man inte ens om det själv utan man agerar automatiskt efter intuitionen. Nog om detta. Vi räddade ett liv, som min favorit skulle ha sagt.

 

Jag sitter och försöker att få något gjort. Pluggar till min omtenta som jag fick 1 poäng ifrån godkänt på. Ogillar Borås Högskola och deras multichoice tentor! Hur seriöst är det på en skala? Lagom många frågor som inte ens handlar om akutsjukvård och det är dem man misslyckas med såklart. Jaja, nu ska jag klara den!

 

God natt :)

 

Klockan är mycket. Ja, jag vet... inte så mycket men nuförtiden så lägger man sig tidigare än man någonsin har gjort. Det var ett tag sedan man skrev något och jag undrar varför jag ens skriver nu. Behöver kanske skriva av mig. Det är som vanligt mycket som har hänt sen sist. Jag har flyttat och rest mycket. Flytten gick bra och om någon ber mig att flytta igen inom 5 år så är svaret nej. Det har tagit ca 6 månader att få i ordning på saker och ting men nu så. Älskar lägenheten!

I december så gjorde vi en så fantastisk resa. Resan började i Dubai såklart. Där firade vi även nyår. Efter det åkte vi till Sri Lanka i ca 2 veckor. Jag har bara ett ord att skriva: fantastiskt! Som om det inte räckte med detta så flög vi vidare till Maldiverna. Ibland känns det som rena rama drömmen. Man förstår inte själv att man varit på dessa underbara platser. Det finns inget som slår känslan av att upptäcka nya platser och flyga runt så här. Vi var borta i ca 3.5 veckor och denna rutt rekommenderas starkt!

 

Annars så flyter allting på. Det blev ingen vidareutbildning förra gången. Men nu i höst är det tanken att jag skall läsa. Känslan av att längta till skolan är man inte helt van vid, men så är det. Jag längtar. Ibland behöver man komma bort från den som man gör varje dag. Igår så fick jag höra "sluta aldrig att jobba här" av en pappa. Denna mening gick rakt in i hjärtat. Vad ska man säga? Man behöver verkligen höra det i alla fall. Jag har världens bästa jobb, trots allt. Det påminns jag om varenda dag.

 

Dags att röra sig mot sängen. Nu räknar jag ner till Sarajevo. 21 dagar kvar tills vi åker! Mina 2 vänner och kollegor var på mig och undrade när jag skulle ta dem till min hemstad. Det var ingen svår match direkt. Biljetterna bokades kort efter frågan! :) världens bästa är ni och jag vet inte hur många gånger jag har sagt det men ni är mina pärlor!

 

Godnatt! :)

 

 

 

 

 

Det snurrar i min skalle. Kaoz (med betoning på Z:t) som den där laserturken eller vad han heter skulle ha sagt! Sommaren är officiellt över och det har varit en så fin sommar. När jag kom hem så undrade jag om det hela hade varit en vacker dröm eller om det verkligen hade blivit av. Tyvärr blev det inte någon vilosemester direkt utan tvärtom. Hann med sjukt mycket på 3 veckor. Nu är man dock tillbaka och mitt i ett flyttkaos(z). Efter 5 kvällspass på raken så står det 6 dagar ledigt på schemat. Det lär behövas. Jag är dock lite paranoid, som vanligt. När allt går så där bra ni vet, det bara rullar på. Då undrar man vad som väntar runt hörnet? Hur sjukt det än kan låta så blir man ändå lite rädd. Jag njuter dock av allting. Som om det inte räckte med överraskningar för i år så fick ja reda på att jag blivit antagen till Specialistsjukskötersketutbildningen. Denna gången kändes det rätt och jag tackade jag JA. Förhoppningsvis så är jag Barnsjuksköterska inom sinom tid om jag inte ångrar mig och väljer att bli barnmorska ändå. Vi får se hur det går att jobba 100% och plugga 50%.

 

För övrigt så slutar man aldrig att förundras över saker och ting. Det känns som om vissa människor blir mer egoistiska ju äldre de blir. Kan det stämma? När man tänker efter så tänker många redan på sig själva i tidig ålder. Men det blir bara värre känns det som. Nåja. Som en fin människa alltid har sagt. "Selma, välj dina fighter. Alla fighter är inte värda att ta" Så sant som det är sagt. Ibland är det bara inte värt det. Till slut faller saker och ting på plats ändå :)

 

Sedan jag var i Dubai i april så har tiden bara flugit iväg. Som vanligt! Det har varit en minnesvärd tid på alla sätt och vis, helt klart. Det blev en tripp till Istanbul i maj och en till Tyskland och kusinens bröllop i juni. Fullt upp. Jobbet har rullat på i omgångar. Det blev lugnt för 2 veckor sedan och då har det alltså rullat på konstant sedan i oktober. En annan vidareutbildning har jag ansökt om men vi får se. Det passar egentligen inte så bra just nu. Nästa år kanske. September, som av känd anledning brukar vara den värsta månaden av alla kommer nu att bjuda på mycket nytt. Jag får nycklarna till min fina nya lägenhet. Mina alldeles egna 67 kvm. Bara det... I juli så blev jag gudmor till den finaste pojken. Detta året är speciellt. Det skulle egentligen ha burit av långt härifrån men Gud hade andra planer för mig. På nyår, precis när jag bestämt mig för vissa saker så dök Han plötsligt upp och saker och ting förändrades från noll till hundra. Omedvetet.. I morgon åker vi ner, tillsammans. Jag åker ner till min vackra stad Sarajevo och vi åker ner till staden där vi första gången träffades ♥

 

 

Efter att ha haft huvudvärk halva dagen idag så gjorde jag det ändå. Vi sprang Blodomloppet och vi är så bra! Hej förresten, det var ett tag sedan. Det har hänt så sjukt mycket på kort tid men allt går i rätt riktning och det är det viktigaste. Dubai var sagolikt som alltid och jag har även hunnit förbi Istanbul en långhelg förra veckan och det var magiskt det med. Vilken stad! Annars rullar allt på. När man minst anade det så var det som alla sa, plötsligt händer det. Tacksamhet är nr 1!

 

Jobbet har dock varit påfrestande. I ca 7 månader har vi haft högt(!!) tryck på akuten och det tär på en, om det gör. Någon gång tar orken slut och vi är inte ensamma om det sorligt nog. Folk på flera ställen går på knäna. Ibland undrar jag hur det kommer sig att vi sjuksköterskor inte tas på allvar. Ingen kan i sin vildaste fantasi veta vad vi jobbar med förrän de har sett det. Vi räddar för Guds skull liv! Lönen är inte allt och jag skulle inte byta ut mitt jobb mot ett där jag tjänar mycket mer men som jag inte trivs med men... När man får höra människor som har noll ansvar och tjänar mer än en själv då blir man bara ledsen. För ca två veckor sedan hade jag träningsvärk i armarna i två dagar efter att ha stått på ett hjärtstopp. Bara en sån sak. Där lyckades vi inte rädda liv men vi gjorde allt vi kunde ändå. Jag önskar bara att de högt uppsatta visste vissa saker och värderade oss högre. Nog om detta. Nu är det äntligen sommar och då blir det oftast lugnare, oftast. Det har varit en mycket fin period detta. Bröllop, fina upplevelser, massa kärlek och uppvaktning. Allt går som tidigare känt upp och ner och det är väl lika bra men det gäller att njuta så länge kurvan går uppåt och kämpa när den går neråt.

 

   Utan er hade det aldrig gått. Jag älskar er!

 

 

Lijepa jeeeee, Lijepa jeeeee! :)

Nu har jag längtat färdigt och dagen är här. Efter några tuffa pass på jobbet så är det äntligen dags! I kväll när jag stämplade ut så ville jag spricka av lycka. Idag packar jag väskan och drar till DUBAI. Som jag längtat!!! Detta blir en väldigt viktig resa för mig, min framtid och karriär. Många viktiga mål och planer skall bestämmas och sättas om Gud vill. Jag älskar allting som händer mig just nu. Jag njuter av varenda liten sekund som går och hoppas på det bästa för mig ♥ .

 

 

Dubai dec. 2011 .

En hel månad sedan sist! Tröttheten har ersatts av yrsel. Inte konstigt när man somnade halv sex på morgonen efter en lyckad kväll. Ingen sovmorgon på 1.5 v heller. Idag är jag trots allt en lycklig skit. Lycklig för mitt jobb, alla barnen där, de fina föräldrarna som besöker oss varje dag och för att chauffören bromsade in när han såg en springandes Selma från jobbet. Tack för att du besparade mig några extra minuter på hemvägen. Jag är lycklig över alla dessa fina människor som man fått chansen att träffa och lära känna. Idag och alla dagar. Ikväll, när jag var som mest sliten och när jag gjorde sjätte passet för denna vecka så fick jag höra att jag är rätt person på rätt ställe från två olika familjer. Det värmer. Om det gör! Jag fick det finaste toalettpappret jag någonsin sett med den sötaste texten på av en patient. Det är inte alltid som det är så här. Därför får man njuta av det. Andas in varje sekund av lycka som man får och ta vara på den under tiden som den varar. Nu sviker ögonen. Jag ska ha sovmorgon, helt ofattbart. OM jag vaknar innan kl 10 så kommer jag att bitchslapa mig själv. Godnatt.

 

 

 

 

 

 

 

 

Dessa två låtar är på repeat. Så BRA! Speciellt snubben James (2.48 !!). Hur bra röst kan man ha på en skala?

Lediga dagar går med hastigheten av 110 km/h men det har varit tre soliga och helt underbara dagar som utnyttjats till max. Nu väntar fem kvällspass på raken, igen. Från och med nästa vecka så börjar mitt schema se lite mer normalt ut. Som jag längtat! Idag cyklade jag en lång sträcka på 2.5 h. Min kropp gör ont. Imorgon kör vi hårt på gymmet innan jobbet ändå. Kompis, det går bra nu.    

---

Ännu en vecka som bjöd på 6 långa arbetspass. På raken såklart. Självförvållat eller inte så tar det på krafterna. Nu väntar tre lediga dagar tack o lov. Tänkte på en sak tidigare under kvällen. Hur många tankar hinner gå genom huvudet under tiden man diskar egentligen? Flera hundra tror jag. Beror ju självklart på hur mycket disk man har också. Skämt å sido. Igår hostade en unge på mig. Mina reflexer är bättre än bäst annars men igår hann jag inte så ja, gullet hostade mig rakt i ansiktet. Tack! Nu har jag ont i halsen. Otippat? Not so much. Behöver smärtlindring tror jag. Fet träningsvärk efter löpningen igår också. Aj aj aj ynklig Selmus.

 

Summa summarum : Det är nyttigt med disk och träning ger färdighet...och muskler! Men först får man lida pin.

Nu film. Letters to Juliet.